gudaskit

obeskrivlig ångest kryper över min kropp. en känsla av vilja bryts ner av rädsla. Hymn To The Sea - stereo med James Horner är ljudet som för tillfället pumpas ut ur mina hörlurar. det gör ont i hjärtat på mig. jag kommer aldrig se mig själv som den seriösa typen, jag blir inte kär, jag vill inte ha några barn och jag vill bort från Landskrona så fort som möjligt. jag vill se de goda sidorna här i livet, jag vill visa världen hur jag är, jag vill att världen ska älska mig. men där tar de stop. för "alla känner apan men apan känner ingen" alltså, "alla ska älska mig, men jag behöver inte älska någon" det är ett fruktansvärt patetiskt tankesätt, jag vet ! givetvis är det inte så jag vill att andra ska se mig, för jag är en spontan och enormt roligt tjej, när jag själv vill de så att säga. jag älskar människor och jag älskar att skratta, människor utan humor funkar inte i mitt sällskap. jag hatar folk med fula skor eller vita byxor. jag har en ideal bild av min framtida kille, han som jag aldrig kommer bli kär i då! oh vad patetiskt detta blev, ta tag i dig själv, ge dig själv en smäll och vakna !