gudaskit

jag älskar livet som singel. ständigt hör jag folks tjat om att jag borde träffa någon, jag borde få mig ett ligg och ja allt vad för grodor det nu ploppar ut ur era munnar. jag ska lugna er lite nu. jag vill vara ensam, jag vill inte dela min säng med någon. jag vill inte ha någon annan i min lägenhet tjugofyra jävla timmar om dygnet. jag vill inte ha massa skitiga kalsonger inne på min toalett och eller en kille som ligger och kliar sig på pungen enbart iförd ett par kalsonger i min soffa. min soffa är ju min käraste ägodel och jag skulle aldrig utsätta den för något sådant. jag tror ni har rätt, jag citerar veronica maggio "jag tror mitt hjärta blöder". ja det tror jag verkligen, men inte av den anledningen att jag inte delar min vardag med en kille. jag vill också har en pojkvän, en bättre hälft, någon som jag älskar och någon som bara älskar mig. men jag vill inte ha det nu. så låt allt gå i sitt eget tempo och låt mig leva dag för dag som jag vill ha det. min fråga till er som tjatar i sönder er angående detta, är det för att ni är avundsjuka på mig som ni bara kan föra en konversation om detta med mig? är det för att ni gett er in i något som ni hellre hade befunnit er i om några år? eller är det bara rent av så att ni vill att jag ska vara med på era parmiddagar? för jag kan komma ändå, inga som helst problem. mitt liv är värt att dö för!